Jag står i vardagsrummet och ska gå upp för trappan till mitt rum. Helt oprovocerat tar pappa tag om mina axlar och med full kraft knäar han mig i magen så att jag tappar luften och ramlar ihop på golvet.
Jag ligger kvar på golvet. Jag är chockad. Jag försöker förstå. Jag anstränger mig för att hitta luft. Jag gråter. Jag blir ledsen för att jag inte kunde förutsäga att det skulle hända. Jag blir ledsen för att jag inte kan förstå. Mitt huvud klarar inte av att förstå varför.
Jag gråter högt. Jag kan inte sluta. Jag reser mig, jag ser pappa i ögonen och frågar honom varför?! "Varför gör du så här mot mig?" Pappa kollar frågande på mig och svarar ”Vad pratar du om? Jag har inte gjort något”
Det är som att jag själv för en sekund tvivlar på att pappa precis knäade mig i magen för att han är så övertygad i sitt svar. Jag står och kippar efter andan samtidigt som jag tvivlar på att det har hänt.
Jag vet inte vad ska säga. Jag vet inte hur jag ska tänka. Jag vet inte vem han är eller hur han fungerar. Jag vet knappt hur jag själv fungerar längre.
Men jag vet att jag aldrig kommer vara mot någon annan som han är mot mig. Jag vet att jag ska bort från honom. Jag vet att jag inte kan göra något mer. Det spelar ingen roll hur avancerade mina strategier är. Det spelar ingen roll hur många timmar jag lägger på att tänka och undra vad som kan få min pappa att sluta slå. Det spelar ingen roll vad jag säger eller vad jag gör.
Jag kollar upp på pappas ansikte. Hans blick är inte hotfull längre. Han ser lugn ut, nästan glad. Jag kollar snabbt ner i golvet. Jag förmår inte att möta blicken som är helt utan samvete.
Jag går långsamt till bussen för att åka hem till mamma igen. Jag fortsätter att gråta högt. Jag kan inte sluta. Det är en befrielse. Samtidigt som smärtan ilar från revbenet upp i huvudet så blir jag säker. Säker på att jag någon dag ska berätta. Jag tänker inte fortsätta låtsas hela livet. Någon dag vill jag kunna sätta ord på den ständiga oron som jag kände. Att aldrig kunna slappna av. Att alltid vara andra till lags. Att rätta sig efter stämningen. Att känna av stämningen och sedan agera därefter. Att forma sig själv, hela sin värld och personlighet, utifrån ett spel av makt. Den ständiga värken i magen. Att växa upp i en miljö där varje dag handlar om att utveckla strategier för att undvika att bli slagen. Av den person som ska skydda dig ifrån faror. Din pappa.
