Jag är just nu med om något omvälvande. Det största i mitt liv hittills. För några veckor sedan föddes mitt och min partners barn för tidigt och vi har spenderat veckor på neonatalavdelningen. En plats som, för oss, har varit och är något utöver allt vi tidigare upplevt. Vi är på en plats där barns rättigheter tas till vara, realiseras och tas på stort allvar i varenda liten detalj. Här tänker man på detaljer för att barnets bästa ska vara vägledande i besluten som rör barnet. De som arbetar på neo är perfektionister. Jag ser det hela tiden och en av överläkaren sa det till mig. Vi har träffat så många otroliga människor som brinner för barnen.
Varje dag gråter vi av tacksamhet. Tacksamhet för människors engagemang, godhet, kompetens och glöd och hur kombinationen av det skapar det som har gett vårt, och andras barn, de bästa förutsättningarna.
Tacksamhet för den höga kvalitén på vården här och att alla som befinner sig inom Sveriges gränser har rätt till den. Det måste alltid få vara så!
Vårt barn mår bra. Tack för det ❤️
Jag som har mer vana av att arbeta med barns rättigheter från ett annat håll och perspektiv än direkt inifrån sjukvården kopplade förkortningen ANTS till alkohol-, narkotika- och tobakssamordnare. Så när vårt barn skulle transporteras och flera personer med denna logga rörde sig i rummet kunde jag inte riktigt få ihop kopplingen men tänkte ändå att de har koll och tänker säkert på allt, till och med samordningen kring dessa frågor... Mosig hjärna... eller lätt arbetsskadad.