Igår trädde lagen om barnfridsbrott i kraft. En lag som jag och många andra har väntat på. Jag har sen många är tillbaka pratat om och debatterat för att den här lagen ska införas. I och med lagen om barnfridsbrott så stärks barns rättigheter och barnet räknas som en egen individ som utsätts och påverkas av att våld begås framför deras ögon. Enligt barnkonventionen (som ju är lag i Sverige) så ska barn skyddas från alla former av våld. Så lagen blir ytterligare ett steg i att verkliggöra barnkonventionen.
Jag vet själv hur ont det gör att som barn bevittna våld mellan föräldrar. Dels på grund av egen erfarenhet och dels på grund av mötet med många barn som berättat om smärtan av att se någon man älskar bli utsatt för våld. Det är inte sällan som barn uttrycker att de hellre själva tagit slagen än att se den man älskar bli utsatt. Det säger mycket om hur stor skada barn tar av att bevittna våld mellan närstående och hur självklar den här lagen är ur ett barns perspektiv.
Jag tänker på alla de tillfällen som polisen var hemma hos oss när jag var barn och mamma gjorde en anmälan för att hon blivit slagen. En anmälan som väckte hopp hos mig men som snabbt togs tillbaka när pappa lugnat ner sig och bett om ursäkt. Tänk om jag som barn hade räknats som ett brottsoffer och fått upprättelse, men också sluppit flera år av pågående hot och våld. Idag skålar jag i alkoholfritt bubbel med lilla Jessika som får en liten liten upprättelse när lagen om barnfridsbrott träder i kraft!
