Kärleken är allt. Kärlek är allt du behöver. Men när du har kärlek och det ändå är något som fattas. Vad finns då kvar att behöva? Vad är det som fattas för att ha allt? Vad spelar kärlek för roll när det alltid är något som fattas?
Mammas hemlighet var så stor att hon inte ens kunde erkänna den för sig själv. Av all skam i mammas liv så fanns det en som var för stor för att orka erkänna.
Mammas hemlighet var inte hennes missbruk. Det var inte hennes dåliga mående. Mammas hemlighet var inte att hon skadade sig själv och alla människor hon älskade. Skammen i mammas hemlighet var större än allt vi såg. Den var större än vad vi någonsin hade kunnat förstå.
Mammas stora hemlighet var hennes ensamhet. Känslan av att alltid vara ensam som fanns inom henne. Alltid.
Vissa kallar det för rastlöshet. Andra kallar det att ”inte finna ro.” Vissa kallar det att vara en ”beroendeperson”. Att aldrig vara nöjd. Att alltid känna ett tomrum eller ett hål som måste fyllas.
Men det var inget av det. Det var alltid känslan av ensamhet. Utåt sett var mamma aldrig ensam. På riktigt. Hon hade många omkring sig. Som älskade henne och gjort allt för henne.
Men inom mamma var hon alltid ensam. Det fanns ingen som kunde rädda henne. Kärlek hade aldrig räddat min mamma. För hon kände den inte på riktigt.
Jag önskar inte mest av allt att mamma har funnit ro. Jag önskar att hon har funnit sig själv och kan räkna med sig själv. Jag önskar så att hon inte känner sig ensam. Jag önskar att känslan inom henne har förändrats. Att hon känner att vi är där. Men framförallt att hon känner sig förenad med sig själv.
Om himlen finns så är mamma nu förenad med sig själv.
Vill du läsa texter som jag skrivit med liknande tema? Klicka på rubrikerna nedan.