Det är början av september 2016. Mamma ska få sin första permission från behandlingshemmet, en hel helg. Vi skulle spendera helgen med mamma.
På fredagen när mamma kom till mig i Stockholm så hade jag bokat ögonfransförlängning till mamma och pedikyr till mig. Mamma är så vacker. På kvällen dukade jag upp med charkuterier, olika ostar, jordgubbar och alkoholfri dryck. Mamma njöt av kvällen. Och jag njöt troligtvis mer. Det är en de bästa kvällarna jag har haft med mamma.
Morgonen därpå gick jag iväg och tränade medans mamma storstädade min lägenhet. Mamma gjorde aldrig ingenting, så när jag skulle iväg såg hon till att hålla sig sysselsatt. Jag kom hem till en kliniskt ren lägenhet och en nöjd mamma.
Vi åkte ut till den ö i skärgården där min lillasyster bodde med sin pappa. Det var höst men vädret var som mitt i högsommaren. Mamma och min systers pappa hade inte pratat med varandra på flera år. Deras relation var infekterad av förklarliga skäl. Mammas upprepade svek och oförmåga att vara en bra förälder påverkade alla hennes relationer. Men denna dag var det som att de var två föräldrar som alltid hade kommit överens och vi stod utanför och såg hur mamma och pappan var som vilka föräldrar som helst. Min lillasyster var ovan men fann sig i situationen och var glad. Vi grillade korv, lapade sol och skrattade. Mamma och lillasyster plockade snäckor vid stranden. De drog upp byxorna till knäna och gick ut i havet tillsammans. Mamma höll lillasyster i handen och de planerade att dekorera en ask med snäckorna de plockade.
I bilen påväg till färjan tog mamma tillfället i akt att förklara för lillasyster varför hon bodde på ett behandlingshem. Mamma berättade om sin sjukdom, alkoholism. Min lillasyster var 8 år gammal och hon lyssnade på mamma som berättade på ett väldigt pedagogiskt men ärligt sätt om sin sjukdom och hennes kamp om att bli frisk. Mamma berättade också om min lillasysters känslighet mot alkohol och att hon riskerar att bli beroende om hon dricker alkohol i framtiden. Då passade jag på att berätta att jag inte dricker alkohol av just den anledningen. Det var troligtvis det viktigaste och finaste samtalet som min mamma hade med min syster.
Vi lämnade mamma vid bussen på söndagen. Jag visste inte då att detta var sista tillfället jag skulle få se min älskade mamma. Men trots att jag inte visste det så jag kände mig lugn. Jag vet att jag tänkte ”om mamma försvinner nu så är det lugnt. För vi har alltid den här helgen”.
Mamma lämnade ett brev till min 8-åriga lillasyster efter denna helg. Ett brev som försvann men som vi hittade på hennes 9-års dag. I brevet hade mamma beskrivit sin stora kärlek till min syster. Kanske visste mamma att det var sista tillfället med sitt yngsta barn.
