Ett barn hittades död på det HVB-hemmet hen bodde på. Barnet var 15 år.
Barn ska inte dö när staten tar över ansvaret. Barn ska inte vilja dö när staten en gång har fått kännedom om att ett barn mår mycket dåligt och behöver stöd. Barn ska inte kunna göra verklighet av tankar om att vilja sluta leva när samhället har det yttersta ansvaret. Ett barn ska inte, gång på gång, söka stöd och inte få det.
Barn ska få mer kärlek, bättre förutsättningar, fler skyddsfaktorer, större resurser, finare minnen, utvecklas ännu mer och få starkare skydd när staten tar över ansvaret. Barn ska inte dö när staten tar över ansvaret. Det brister något överjävligt när motsatsen till syftet inträffar i detta fall. Det finns inga ursäkter eller förklaringar. Det är ett totalt misslyckande och livet får inte gå vidare som vanligt när barn dör inom statens samhällsvård.
En Lex-Sarah anmälan till IVO är gjord och utredningen är inledd. Men det finns så otroligt många brister innan denna händelse på HVB-hemmet. Jag skulle vilja se utredningar av alla de instanser som har kommit i kontakt med barnet innan hen kom till HVB-hemmet. Självmordet är ett resultat av att många vuxna, gång på gång har brustit, svikit, inte tagit på allvar eller förbisett ett barns dåliga mående och behov av adekvat och omfattande hjälp. När barn mår dåligt och behöver hjälp så ska alla insatser, i alla delar av barnets liv, sättas in. Stödet måste vara adekvat, anpassat för barnets behov (på riktigt) och omfattande. Stödet ska inte försvinna vid minsta framsteg eller, för den delen, vid motgångar. Stödet ska finnas kvar över tid och inte försvinna bara för att barnet blir äldre, byter kommun, föräldrarna motsätter sig eller barnet är ”svår att nå”. Stöd ska försvinna när behovet av stöd är helt borta och inte av någon annan anledning. Vuxna får aldrig sluta kämpa, särskilt inte när det svårt.
Vuxna ska skämmas. Den starka känslan av skam ska driva vuxna att göra något mer. För det duger inte att barn som behöver hjälp istället tar sitt liv för att hjälpen uteblir eller inte är tillräcklig. Vi måste skriva om detta. Vi måste prata om detta. För barn barn som kämpar för att få hjälp som hjälper ska få det.
