"Vid alla åtgärder som rör barn ska beaktas vad som bedöms vara barnets bästa"

Den första punkten i artikel 3 om barnets bästa är en av konventionens fyra vägledande

artiklar och en av de 41 sakartiklarna. Artikeln är också den mest omtalade artikeln i

konventionen och därmed finns det mycket att säga om den. Att denna artikel är vägledande betyder att övriga artiklar i konventionen ska tolkas genom den. Principens ledande status som tolkningsverktyg för övriga artiklar kommer från formuleringen ”alla åtgärder som rör barnet” som innefattar olika former av myndighetsutövning såsom domstolar, välfärdsinstanser och lagstiftare. Skyldigheten att beakta barnets bästa inkluderar även privata aktörer (Grahn-Farley 2019, 47-48). Tidigare användes principen mest inom familjerätten och frasen ”att barnets bästa ska komma i främsta rummet” begränsade principens tillämpningsområde tillskillnad mot den formulering som står, att det ska handla om alla åtgärder som rör barnet. Det är ett stort framsteg för barns rättigheter att en av de vägledande principerna i konventionen har fått ett bredare användningsområde (Dane 2019, 72). Barnrättskommittén har beskrivit artikel 3 som en princip med tre funktioner. ”Barnets bästa” är ett förfarande, en grundläggande rättslig tolkningsprincip och/eller en materiell rättighet (Dane 2019, 76).


Principen om barnets bästa går att hitta i andra konventionstexter, till exempel artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2012) och

kvinnokonventionen artikel 5 b och 16 d (CEDAW 1981). Vidare understryker

Europadomstolen att samtliga Europarådets medlemsstater är folkrättsligt bundna av

barnkonventionen och det finns exempel på när Artikel 3.1 i barnkonventionen har tillämpats i Europadomstolen, till exempel i asylärenden (Ds 2019:23, 49).


I den allmänna kommentaren 14 om barnets bästa menar barnrättskommittén att syftet med begreppet ”barnets bästa” är att säkerställa både fullt och faktiskt åtnjutande av alla de rättigheter som står skrivna i barnkonventionen. För att förstå vad barnets bästa innebär så måste konventionsstaterna tolka och tillämpa artikel 3.1 tillsammans med konventionens övriga bestämmelser. För att barnets bästa ska tillgodoses fullt ut så behöver man förstå att barns rättigheter är universella, odelbara, ömsesidigt beroende av, och relaterade till, varandra. Det finns ingen rangordning av rättigheterna i barnkonventionen, utan alla rättigheter är för barnets bästa och konventionsstaterna är skyldiga att respektera, skydda och förverkliga alla rättigheter i konventionen. Vidare menar kommittén att man behöver ta hänsyn till åtgärders effekt på kort, medellång och lång sikt relaterat till barnets utveckling över tid (Allmän kommentar nr 14 2013).


I de avslutande observationerna från barnrättskommittén noterar de, och ställer sig positiva till att, ”barnets bästa” omfattas av en del lagar i Sverige. De är dock oroade över att den rätten inte tas tillräcklig hänsyn till, särskilt i asylärenden, där barn är inblandade. Vidare är kommittén oroad över att den obligatoriska konsekvensbedömningen av barns rättigheter avseende ”alla åtgärder som rör barn” saknas samt att utbildningen för yrkesverksamma om hur ”barnets bästa” ska fastställas är otillräcklig. Kommittén upprepar tidigare rekommendationer om att Sverige ska stärka sina åtgärder för att öka medvetenheten om innebörden och den praktiska tillämpningen av ”barnets bästa” och att principen används korrekt i lagstiftning. Kommittén rekommenderar också att konventionsstaten ska genomföra obligatoriska barnrättskonsekvensbedömningar för att fastställa effekterna av alla föreslagna

policyer, lagar, budgetar, internationella samarbeten eller andra administrativa beslut som påverkar barn och deras tillgång till sina rättigheter. Vidare vill kommittén att principen om barnets bästa ska ligga till grund för, och vara vägledande, i processer om beslut som rör barn, särskilt barn i asylärenden. Konventionsstaten ska tillhandahålla regelbundna utbildningar för personal vid migrationsverket och de sociala myndigheterna och öka utbildningen om hur man fastställer ”barnets bästa” (Concluding observations 2015).


Sverige har tillsatt ett antal utredningar inom olika samhällsområden för att förtydliga barnrättsperspektivet. Vad gäller principen om barnets bästa bör särskilt fokus ligga på principen som ett förfarande som är barnanpassat. Det är en process som omfattar flera steg, och barnets åsikter ska utgöra en väsentlig del (Sveriges kombinerade sjätte och sjunde periodiska rapport 2021, 24-25).


Barnombudsmannen konstaterar utifrån den genomförda barnrättsutredningen att det finns stora brister i användandet av ”barnets bästa” som ett förfarande. Det är inte tydligt hur en prövning av ”barnets bästa” genomförts och vilken betydelse ”barnets bästa” fått vid avvägning gentemot andra intressen. Prövningar om ”barnets bästa” har många gånger bedömts på en generell nivå och inte med fokus på det enskilda barnet. Utredningen visar att den allmänna kommentaren från barnrättskommittén inte används som stöd och att det behövs mer kunskap i att genomföra prövningar av ”barnets bästa” för att principen ska kunna genomföras fullt ut. ”Barnets bästa” står inskrivet i flera lagar i Sverige och i vissa fall går lagstiftningen längre än barnkonventionen och säger istället att ”barnets bästa” ska vara avgörande, till exempel i frågor gällande vårdnad, boende, umgänge och omhändertagande av

barn. Det finns dock text i lagstiftning där ”barnets bästa” får en svagare betydelse än vad barnkonventionen kräver, framförallt i utlänningslagen. Barnrättsutredningen föreslår även att skrivningen om barnets bästa i LSS ska förtydligas för att få en tydligare koppling till barnkonventionen. Till sist föreslog utredningen att principen om ”barnets bästa” ska införas i förvaltningslagen för att säkerställa att principen används vid all myndighetsutövning som rör barn (Barnombudsmannen 2020, 12-13).


Referenser

• Barnombudsmannen, Rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter inför kommitténs lista med frågeställningar till Sverige inför dess sjätte och sjunde rapportering, 2020-02-27. (Hämtad 2022-04-18).


• Ds 2019:23. Vägledning vid tolkning och tillämpning av FN:s konvention om barnets

rättigheter. Stockholm 2019, Regeringskansliet.


https://www.regeringen.se/4adaf9/contentassets/bbd8569231a2423b9326b5f74a836c3

3/bilaga-ds-2019-23.pdf (Hämtad 2022-04-19)


• Dane, Louise, 2020. Barnkonventionen i praktiken: rättsliga utmaningar och

möjligheter, Upplaga 1, Stockholm: Norstedts juridik, 2020. Åhman, Karin, Leviner,

Pernilla & Zillén, Kavot (red.) (386 s)


• Concluding observations on the fifth periodic report of Sweden (2015). Committee on

the Rights of the Child https://www.refworld.org/type,CONCOBSERVATIONS,CRC,SWE,566e7e8c4,0.htm

l (Hämtad 2022-04-19)


• Sveriges kombinerade sjätte och sjunde periodiska rapport till FN:s Kommitté för

barnets rättigheter (2021). Regeringskansliet/Arbetsmarknadsdepartementet.

https://www.regeringen.se/4a91fa/contentassets/926ac0a6a55940d69961ab07466daca

b/sveriges-kombinerade-sjatte-och-sjunde-periodiska-rapport-till-fn.pdf (Hämtad

2022-04-19)


• Allmänn kommentar nr 14 (2013) om Barnets rätt att i första hand få beaktat vad som

bedöms vara barnets bästa. FN:s kommitté för Barnets Rättigheter. CRC/C/GC/14

Sextioandra sessionen. 29 maj 2013.

https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument/barnkonventionen/allmanna-kommentarer/allman-kommentar-nr-14.pdf (Hämtad 2022-04-19)


• Grahn-Farley, Maria, 2019. Barnkonventionen. En kommentar. Lund: Studentlitteratur. (264 s)


• Europeiska Unionens Stadga om de Grundläggande Rättigheterna (2012/C 326/02)

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A12012P%2FTXT

(Hämtad 2022-04-19)


• CEDAW, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against

Women, 1981. https://www.ohchr.org/sites/default/files/cedaw.pdf (Hämtad 2022-04-19)

7 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla