Träningen blev motsatsen till så mycket dåligt

Jag kliver av min walker efter ett extremt tufft IndoorWalking-pass. Benen skakar. Jag utmanar mig själv i att stanna kvar på stretchen och nedvarvningen för att någon annan har sagt till mig att det är bra. Även om jag inte alltid känner det så vet jag att det är bra att varva ner ibland. Jag har svårt att ta det lugnt och inte göra någonting. Jag är en rastlös tjej med mycket tankar och känslor. Men under träningen har jag märkt en sak, de är bara positiva och starka.


Det är en av höstens allra vackraste dagar när jag kliver ut genom anläggningen på Kungsholmen. Jag känner mig stark, frisk och fri. Jag tar upp mobilen ur min träningsväska. Min storebror har ringt. 4 gånger. Jag ringer upp. Han undrar vad jag gör och jag berättar om passet och hur trött jag är. Han frågar vad jag ska göra senare idag. Jag skrattar åt hans fråga som känns förhörsaktigt. Men jag fattar. Jag fattar att något har hänt. Men jag fattar inte på en gång att det vi har väntat under hela vårt, inte så långa liv, har hänt. Han har dåliga nyheter säger han.

- De har hittat henne nu… Mamma är död nu.