Jag gjorde allt rätt, ändå slog han mig


Pappa slog mig inte varje dag, men det kändes så. För jag visste aldrig när nästa utbrott från pappa skulle komma, därför var jag alltid rädd. Känslan av oro över när nästa tillfälle skulle bli fanns hela tiden, därför kändes misshandeln som ständigt pågående.


Just den där känslan skulle jag idag kalla för psykisk misshandel. Känslan av att aldrig veta och alltid vara rädd är så psykiskt påfrestande. Det var som att gå omkring på ett minfält, minsta snedsteg så kunde det smälla.


Det var som att befinna sig t i en pågående teater där jag hela tiden försökte anpassa mig för att inte framkalla ett utbrott hos pappa. Jag försökte räkna ut vilket humör pappa var på och hur han ville att jag skulle vara för att han skulle vara nöjd. Jag anpassade hur jag pratade, vad jag pratade om,