Jag försökte ta kontroll över misshandeln
Jag är 14 år och det är dagen efter ett av alla tillfällen jag hade skadat mig själv.
Jag var livrädd att han skulle upptäcka vad jag hade gjort mot mig själv. Inte för att han skulle bli orolig och försöka få mig att sluta. Jag var rädd att han skulle slå mig för att jag var så jävla dum i huvudet som skadade mig själv.
Att skada mig själv var ett sätt för mig att själv ta kontroll över hur någon skulle få skada mig. Jag bestämde själv hur och när. Jag blev misshandlad av pappa och det gjorde så ont för att misshandeln var helt utom min kontroll. Att skada mig själv kunde jag kontrollera. Jag kunde styra smärtan men även planera för hur jag skulle ta hand om det i efterhand.
Jag kunde känna en känsla av hämnd mot pappa när jag skadade mig. Att det var jag som misshandlade och inte han.
Det kändes som att jag tog kontroll över misshandeln mot mig genom att skada mig själv. I den stunden var det jag som misshandlade mig, inte pappa.
Men allt våld mot mig, oavsett vem som utsatte mig, bröt ner mig. Konsekvenserna blev stora och jag hatade att jag blev utsatt. Både av mig själv och av pappa. Jag ville bara att det skulle få ett stopp men jag visste inte hur jag skulle kunna ta mig ur det.
Har du tankar om att skada dig själv eller är aktiv i ett självskadebeteende? Det finns hjälp och stöd att få. Bland annat via MIND - för psykisk hälsa eller BRIS - barnens rätt i samhället.
