Att balansera strikt professionalism med att vara varm och mänsklig. Det kan vara en av de förmågor jag allra mest beundrar när jag träffar folk i deras yrkesroller. Jag tänker på professionella jag mött, i min egen profession och privat, och försöker sätta fingret på vad dessa personer gör som imponerar på mig.
Att bli oerhört engagerad och samtidigt behålla nyanser
Att vara känslig och stark. Samtidigt.
Att leda och visa vägen med värme.
Att ta någon på allvar, inte för att man måste, utan för att man tycker att den räknas
Att känna igen sig och samtidigt vara ödmjuk inför att inte förstå
Att vara den stora och släppa men ändå stå upp för sina värderingar när det är viktigt
Att inte hålla med men ändå försöka sätta sig in i den andras perspektiv
Att säga ”jag vet inte” och lämna utrymme för att lära nytt
Att förmedla svåra besked med tydlighet och värme
Att ta sig tid när tiden är knapp
Att beröra men behålla sin integritet
Att ge hopp utan att lova för mycket
Att se sina brister, be om ursäkt och göra bättre nästa gång
Att behålla lugnet i kriser
Att ta ansvar för kritik utan att ge någon annan skuld
Jag tror det är just förmågan att kunna balansera, ibland ytterligheter, som väcker stor beundran i mig. Har du fler exempel på när professionalism och mänsklighet balanseras?

Bild ritad av Louise Wester från min föreläsning "Det som inte dödar ger konsekvenser". Bilden gestaltar ett möte jag hade med en psykiater som lyckades med just det jag beskriver ovan, att kombinera professionalism med värme, vilket resulterade i ett positivt möte och ett steg i rätt riktning.
Comentarios